Den 28:e september tog jag min första dos Metotrexat. Det är, enkelt förklarat, cellgifter i små doser. Detta hämmar reumatismen i kroppen.
Man kan få biverkningar av medicinen, ungefär som cancerpatienter, fast i mindre utsträckning. Exempelvis kan man tappa hår, men jag tror att det är ovanligt att man tappar allt. Men den absolut vanligaste biverkningen av metotrexat är illamående.
Och jag har verkligen varit ILLAMÅENDE. Har inte njutit så mycket av julmaten. Istället har jag sörplat buljong, misosoppa och blåbärssoppa för att åtminstone få i mig lite näring. Jag skulle inte klaga om det vore tillfälligt, men så här kan man ju inte ha det resten av livet.
LCHF och GI kan slänga sig i väggen, metotrexat är rena rama bantningskuren, i jämförelse.
Jag pratade i alla fall med min läkare i torsdags, och hon beslöt sig på en gång för att jag ska få sluta med metotrexat. Hurra! Jag kände spontant för att dansa runt i huset! Äntligen får jag njuta av mat igen.
Men säg den lycka som varar för evigt... Igår var jag så där genomtrött som man kan bli av att ha inflammation i kroppen. Imorse vaknade jag med ordentlig värk i kroppen och morgonstelhet. Ingen medicin = värk.
Nu är det handledsskydd på igen, och jag har börjat ta värktabletter. Om en vecka kan jag förhoppningsvis påbörja min nya medicin, Salazopyrin. Och hålla tummarna att sjukdomen inte börjar härja för mycket under tiden. Och att de nya tabletterna är lite snällare mot mig. :-)
Lev och må!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar